First note of sin.

Tillslut så blev det en blogg ändå.

Varje dag när jag vaknar så går jag upp och tar mina mediciner.

Sedan ställer jag mig framför spegeln och stirrar tomt på min egen nakenhet. Inte för att plåga migsjälv, inte för att jag hatar mitt utseende. Utan för att jag behöver några minuter efter mitt uppvaknande för att inse att jag inte lever i den världen som kontrollerar mina drömmar. Att jag är tillbaka i verkligheten igen och att det är detta som är verkligheten.

Och snälla. Kan ni inte bara låta mig vara ifred nu. Allt detta tjat om min slampighet grundar sig alltid i att ni önskar att jag vore det så att ni vidriga jävlar fick knulla någon jävla gång.

Har ni historier om mig kan ni väl berätta de för mig först, för jag borde snart börja samla på skiten och släppa ut världens roligaste och längsta ficiton bok.

Jag är så extremt trött och inlåst. Jag vill bara slänga mig ut och andas.

Jag lämnade hela mitt liv. Allting jag hade är borta. Jag står åter helt jävla tomhänt. Och det kändes befriande till en början, men nu verkar friheten ha fastnat i min hals och försöker kväva mig hela tiden.

Jag försöker prata med människor men vill bara döda. Jag försöker att älska men jag sviker bara, jag försöker vara en vän, men jag kräks hela tiden inombords.

Nej jag är ett kräk, och missförstå inte, jag älskar det. Men sluta ge er in på detta. Ni klarar ju inte av det. I'll eat you up like fucking candy.

Min kropp värker, behöver fixa någonting emot smärtan. Helvetiska sjukdom som förbannar moig med sin existens. Men jag övervinner det igen, inte ens chans att den skall få ta mig nu.

Men en paus ifrån smärtan vore underbar, och jag är ju i Orsa av alla ställen så det borde ju inte vara en omöjlighet tycker man.. ha ha ha.

Nej denna misär börjar bli smått fånig. Jag får kontemplera över något mera intressant någon annan gång. detta var blott min inledning.

monologernas timma är kommen.

Jag försöker, jag brottas, jag slåss, jag skär, jag äter, jag dödar.

Men helvete vad jag är hungrig hela tiden.