craving for some female lovin'

Godmorgon.

Verkar på något vi har lyckats med att vrida mina dygn helt runt igen. Förstår inte varför.

Fan idag är en sådandär måndag, och även om jag kan ignorera det med vin, så förmodar jag att det blir ganska svårt att hitta någon annan som vill göra det. dilemma..

Måste ringa till mattias mamma också eftersom jag aldrig får något svar och jag faktiskt sitter och betalar för att inte vara här, men fortfarande får lov att vara det. Blir lite underlig.

Idag har jag mål att fylla. Jag skall flytta mina saker, lyckas hitta alla nycklar jag lyckats tappa bort sedan jag åkte upp hit som hör till mina föräldrar. Sedan skall jag försöka släpa min låsta cykel upp ifrån orsa, till .. hit. Gå in på trafikskolan och fixa nå tider, och förhoppningsvis få tag på Emma så jag kan klappa henne på magen och dricka massor av kaffe.

Standing at the bottom of the steps

and if i tilt my head a little I can look up her dress

and Im willing to bet she's move if she knew

so im'a tap her on the shoulder, Im gonna give her a clue.

But I aint gonna move cause this view is incredible.

Ja herrejävlar ja, hippedihop för hela slanten.

Helvete vad jag är lat. Vill bara gå och öppna vinflaskan i kylen och känna hur den bränner sönder min insida. haha.

Otorligt hur ont vissa små saker kan göra ibland. Som att den stora bilden bara lägger sig som ett töcken över dig, dämpar alla intryck. Medans detaljen, oh, den attackerar, stabbar dig som en shawshank i magen tjugo gånger på raken.

Och de sätter sig också, som om de blev fästa med hullingar under huden. man blir inte av med dem. Nej det är inte händelser som skadar en, det är de jävla detaljerna.

Måste göra något seriöst, men varje gång jag försöker så kryper sig paniken och rastlösheten på. Fan jag fick just panik bara jag funderade på att göra frukost. Någonting stämmer inte. Måste hursomhelst få iväg dedär jobbansökningarna idag, annars är det lika bra jag ger upp hela skiten.

Snart kommer min moder anlända ifrån arbetet. Stirra bittert på mig, fråga om jag gjort något och sedan försöka ignorera det faktum att jag är kvar i huset.

Fan vad svårt det kan vara ibland, att göra de lättaste saker. Som att glömma bort till exempel. Även om man vet att något har varit skadligt för en, så är det så jävla svårt att glömma. Fruktansvärt frustrerande, som om man skulle gå runt med en sten i skon i flera månader och vägra plocka ur skiten. Eller helt enkelt bara vara helt okapabel till att göra det.

Fan vad jag spårar ur, det är för tidigt på morgonen för detta.

Igår vinglade jag hem genom Orsas gator och kände mig endå ganska nöjd över att ingenting har förändrats här. Allting är precis som förr.

Fast det är ju det som just får mig att vilja skjuta skallen av mig när jag är här också. Men jag tror egentligen itne det är förändringen jag är ute efter, jag hatar förändring. Jag önskar bara att det hade varit annorlunda hela tiden. Så skulle det aldrig behöva ändras.

Nej. Jag signar av. Ska försöka uppbåda all kraft och söka jobb.

_______________________________

Restless.

I need to tie my legs down

I need to tie my brain down

keep floating away

to theese places of anxiety

trying to agonise me

trying to kill me.

so fucking restless.

please tie my brain down

take it down to the earth

need to feel the core again

so god damn restless

MAHHHHHH.