failing

En känsla ikväll. Ett sug som jag inte känt på så många år har kommit över mig. Den ropar rentav på mig medan luften blir kyligare av timmarna som går.
Var så länge sedan jag lärde mig att hantera denhär frenetiska tanken att jag tappat rutinen. Slog mig att jag känner mig nästan lika svag, meningslös inför den nu som första gångerna. Så många år har gått, hur kan dessa maskar av tvångsmässig lust fortfarande leva inom mig? Kan jag förinta dem på något sätt?

Och varför nu, varför kommer den känslan tillbaka just nu.

Försvarslös som ett barn.
Så långt från inlåsta lådor, trygga telefonsamtal och välkända instutitioner som man bara kan bli.
Kanske har flykten äntligen kommit ikapp mig, kankse är det här den patetiska sanningen om vem jag fortfarande är, fast jag jobbat och sprungit så många mil för att bli någon annan.

spirits are mocking me

allt för kärleken, det enda som är vackert i livet. Vackert och ohyggligt på samma gång.