Blod kul, aka merry XXXmaz

Ja, då var det över ännu en gång. Och det var svårare än jag trodde att hålla sig ifrån tårar. Släkten saknar pat och pratade om honom onödigt mycket under gårdagen. Och jag saknar honom nog om möjligt ännu mera.
Känns konstigt att inte ha någon att röka med, att inte bry sig om några presenter. Att inte ha någon att värma sig på i mitt iskalla rum.
Fan patrik, vi bygger en tidsmaskin och gör om alltihop.

Igår var det fylla som gällde, för att döda alla möjliga tankar som jag skulle kunna tänkas producera. Önskar faktiskt att det gick att göra på ett enklare sätt, men jag antar att jag finner ut det tillslut.
Tror också att jag inte är ensam om att känna vemod under detta. När vi alla ligger i våra flick,respektive pojkrum. Tittar på gamla planscher och funderar över underliga färgval och mammas nya dekorationer.
Alla hus runt oss är fulla av ovana men ändå så välkända fötter och mammas och pappas volvo bilar har fått nya förare. Det är konstigt. rakt igenom.
Och marit är inte hemma så jag vet inte vem jag skall gå på hotellet med i år heller. Känns som om jag måste gå dit, måste bli full. För att överleva ... ja... överleva att inte jobba. Det är väl det som är den sorgliga sanningen.
Ledigheten är liksom inte lika välkommen och njutningsbar när man lever för sitt arbete.

Sökte ett gäng lägenheter idag också. Eftersom jag fått en ny dator av min far (läs HALLEFUCKINGLUJA IM HAPPY) så går det helt plötsligt att göra igen.
Funderar på att strunta i att ladda hem msn dock, för jag vet inte om jag är sugen på att existera ens i den virituella världen.

Egentligen, varför skall jag vara social?
Folk har förvisso svårt att ta det i början, jag har ingen facebook, (oh ve och fasa ;P) jag använder inte min dator till någonting annat än arbete och lghtssökning. Jag kan inte mitt eget telefonnummer och jag vägrar fylla på kortet eftersom jag inte ens vill Kunna svara på sms och telefonsamtal.
Men jag har arbetat runt detta och löst det så att arbetet kan flyta på bra ändå.
Och alla nya vänner jag gör mig får ta det.

Detta är det nya jag.
Jag hatar alkohol och dricker i princip aldrig (ja jag vet att hela dethär inlägget har handlat om att vara full, men jag tycker att första julen utan pat på fyra år fan är en ursäkt till att detta inte räknas som verklighet... och jag är i orsa). Jag vägrar svara på någon form av kontakt.
Jag hatar att vara med på bilder.
Jag fotar inget, och uppdaterar inget.
Jag ljuger inte övht. (på gott och ont skall jag säga)
Jag undviker all form av mänsklig kontakt av det sexuella slaget.
Jag är bäst.

hejdå.