Inshallah

Ja okey.
Nycklarna är tillbaka! Livet känns mycket mycket lättare.
Fast det är fortfarande ett ok utan dess like. Men vad skall man göra åt det.
Det är bara att blunda för verkligheten och låta tiden ha sin gång.

För visst är det väl så, att tiden skall få en att glömma bort saker. Och när man tänker tillbaka på andra tider i sitt liv. Så verkar tiden faktiskt ta det mesta. Inte bara sorgen, utan också lyckan försvinner i tiden.
Är det så att vatten under bron verkligen sköljer bort allting, precis som det är i verkligheten?
Men det är inte bara tröstande att se tillbaka. Jag är en mycket nostalgisk själ. Hatar tidens gång och lever ofta kvar i det förflutna. Och när jag väl lämnar det bakom mig så glömmer jag det helt. Förkastar det, kanske är ett bättre ord.
Förmodligen är det ett inbyggt skydd, ett självförsvar för sinnet.
Men fan vissa saker vill jag bara inte glömma.


Idag har varit en bättre dag, trodde nästan gårdagen skulle ta mig.
Jag har städat lite i lägenheten, men är långt ifrån klar. Finns så mycket att göra. Har ju skjutit det framför mig också. Men ni vet hur det är, det är så mycket lättare att städa efter sigsjälv. Men här så var det förjävligt redan när jag anlände.
Att städa andras smuts är så mycket svårare, det känns så.... motbjudande.
Men igår fick jag plasthandskar av morsan så nu är det ju bara att köra på.

Sitter och drägglar över skor på scorett, haha.
Men det är bra, det betyder att en liten del av min kvinnliga dna samling fortfarande lever någonstans där inne. Rycker till ibland och försöker göra sig hörd.
Det var kärleken som drev kvinnan i mig tidigare. När jag inte längre har det, inte längre har en man i mitt liv så har jag fördrivit den delen så mycket jag kan igen.
Jag gillade faktiskt att vara så kvinnlig som han gjorde mig.

Men jag antar att pengar är nyckeln, vi får hoppas att allting löser sig i Norge.
Som det är nu så letar jag rumskamrat, någon?
Har insett att jag får stå ut med att bo med vem somhelst.

Nu skall jag cleansa migsjälv för natten och krypa i sängs tidigt.
Bättre det, så jag kan städa på morgonen innan energin tar slut.

adjö.
fränder och fiender.

Vissa människor har för vackra själar för att man ska vilja göra dem något ont. Jag brukar aldrig bry mig om detta, aldrig känna den sym-patetiska känslan.
Men du väcker den i mig, och därför önskar jag dig all lycka. Förmodligen är det alla svettiga mörka nätter, alla underbart lyckliga dagar och alla jävla dårskaps äventyr som vi haft tillsammans som gör det.
Du var en perfekt match med min familj, du fick tom min familj att kännas som en. Du gav mig ett hem för första gången i mitt liv och du stod ut med alla mina skavanker. Du verkade tom älska dem. Vi hade ungefär samma mål, och våra planer för framtiden, jag gråter varje gång jag tänker på att de inte kommer bli av.
Men jag vet hur det ligger till, ja jag lever inte i den fantasivärlden jag önskar att jag gjorde.
Ville bara få detta sagt...
Du kommer alltid spela i en annan division än de andra.
Orörbar, oförstörbar i mitt hjärta.
Tack för allting. <3

_________________________________

Jag har tappat all självkontroll som jag oftast gör när jag är i Orsa.
Borde studera till mitt körkort, speciellt nu då proven är bokade. Men jag kan inte förmå migsjälv att fokusera mer än tio sekunder. Har dock köpt en mutpizza till migsjälv idag som ligger i ugnen och fettar till sig. Borde kunna köpa mig någon minut av min egen uppmärksamhet.
Jag lever förövrigt på coke och flingor med mjölkfri yoghurt. Det är en spännande diet som säkerligen inte gör mig gott, men den är god.

Lyssnar på Lynyrd Skynyrd för tillfället, fick lov att tvinga migsjälv bort ifrån reinkaos skivan tillslut. Gick på repeat för många gånger för att det skall hållas inom de mentalt friskas ramar.
Skivan i sig är ju något som har disskuterats fram och tillbaka ända sedan den kom.
Jag har stått vid min åsikt ifrån första början, och det är att jag älskar den. Många människor försöker håna den, kalla den dansband och disco. Men ni är dåliga människor som inte vet vad ni pratar om. Det är bara så det är.
You suck.

Dissection - Reinkaos

__________________________________

Min syster kallade just att bevaka kräftfiske för ett socialt stigma.
Jag tror jag gillar henne ändå ibland.

Max Romeo är också någonting som går ganska mycket nuförtiden. Är någonting med ångesten i Orsa som bara kan botas av gamla ragga tongångar.
And Im trult fighting with my demons living here, trying to send them to outer space.

Spotify, visst. Lite av en gudagåva vissa dagar. Men helvete vad irriterande dendär jävla reklamkärringen är.

________________________________

Denhär tiden är en tid då jag antingen kan ägna mig åt totalt förödande av jaget. Eller att bygga upp migsjälv så pass mycket att jaget faller av mig när jag lämnar denna plats.
Men det är en svår kamp, och som jag sa tidigare så är min fokus på helt andra platser än där den borde vara. Mediterade i natt. Eller ja, i morse snarare.
Satt på balkongen och såg hur solen gick upp bland molnen.
Det är sannerligen en utmaning att finna balans på denna plats. Jag förstår inte hur de riktiga människorna överlever så länge som de ändå brukar göra. (alla regler har sina undantag och många har redan gett upp och lämnat in). Resten av horden förstår man ju varför. De är just oförståndet som räddar dem. de vet inte bättre.
Som kor i en och samma hage år efter år, klart de inte vet att något gräs kan vara grönare, de lämnar aldrig hagen. Och om de gör de, är det med skygglappar, besmittade med order ifrån sin egen bonde, förblindade av ord som tröstar så mycket mera än sanningen.
Barn, som aldrig växer upp.

Dåliga metaforer är tydligen dagens tema..

Nej men denna plats intresserar mig faktiskt genuint nuförtiden. Jag kommer gång på gång på migsjälv med att sitta och fundera över allting här som jag finner så underligt.
Människorna, stämningen, omgivningen. En hel egen värld.
Med egna prioriteringar, egna mått på framgång, egna källor till lycka, egna fördommar. Alla mycket underligt utformade i mina ögon sett.
Kanske skall jag skriva en liten avnhandling innan jag åker, om jag finner någon sanning eller röd tråd i det innan dess det vill säga.
Well. Ni stackare som läser detta kommer bli de första som får veta.

Nu skall jag äta min pizza och invänta bättre tider. Och tvångskika i boken.

Auf.



http://www.youtube.com/watch?v=dWNnWUGs93k
min syster, youtube kändizen ;)

how many licks baby

När jag ser mig i spegeln dessa dagar så vill jag bara slå sönder mitt eget ansikte.
Idag pratade jag med den förlorade halvan av min själ, och fick det hårt bekräftat för mig att saker inte kommer förändras.
Så vad gör man då, när man inser att detta är så som det skall vara, och så som det skall vara får en att vilja bli suicidal på två sekunder?

Bokat tid för uppkörning och teoriprov idag. Eller ja, han hade gjort det, så nu får vi väl se.
Ganska svårt när jag är i totalt mörker dessa dagar.
Som att läsa böcker i konstant mörker, kanske kan snappa upp en två ord, men det är ingenting du kommer komma ihåg om solen någonsin kommer upp igen.

Mina händer är så torra att de orsakar panik.


Solen skiner idag.
Som en monument över min förlorade lycka, min förspillda tid och mina dagar i skuggan.
Avskyr att den måste ta ut allting på mig såhär, en dag som denna. Står där i skyn och hånar mig, medan jag maktlöst tittar på.

Tror jag skall ge upp och ta tillbaka mina antidepressiva, dessa dagar är inte en tid för sådana saker. Extra prövningar.

you said i was a hole
of desperate need
and no love in the world
not even yours
could satisfied me

Låt mig drunkna. Låt mig sköljas över.
Ge mig sanningar, ta mig till insikten, blända mig.
Blända mig med styrka, nya rena källor och starka själar. Blända mig med visioner om framtiden, om att det ens existerar en framtid, visioner om skratt och varma nätter. Blända mig med förmågan att samla kunskap och hålla den. Blända mig med all moder jords visdom och fulländade skönhet.

Helvete.
Jag kan inte ens formulera mig för jag måste puncha migsjälv i ansiktet hela tiden.
Hoppas mike kommer hit snart så jag kanske kan glömma bort vem jag är en liten stund.

nu komsig.
fika. bra skit.

Färbojäntan

rip, onkel kånkel.


Jag fick jobbet i Norge också minsann, jag har iofs inte längre någonstans att bo men ja.
Förstår inte varför folk alltid måste tro en massa saker kring mig, så jag ska få lov att gå igenom sådant här hela tiden. Jag vill inte ha era pojkvänner förfan, de är mina vänner. Jag vill behålla mina vänner. Men jag vill inte ligga med dem, hur jävla svårt skall det vara att förstå.
Blir så jävla... ledsen, faktiskt. Nyss tagit mig ur den förra sorgen, bara för att kliva rakt in i en annan. Jag har aldrig haft några sådana intentions, och kommer aldrig få heller.
Men skitsamma, nu är det som det är.
Jag är återigen hemlös, men jag kommer lösa det.

Jag får lov att lösa det.


Idag har det varit ett jävla spring på trafikskolan. haft första lektionerna, ska dit en sväng till ikväll. lite update sådär.

I övrigt kliar det i benen 24/7, rastlösheten ligger på maximal nivå konstant och ingenting verkar kunna döda den obehagliga känslan det ger mig.
Vet inte hur jag skall stå ut de resterande veckorna, och hur jag skall kunna prestera. Men återigen, jag måste ju.
Avskyr verkligen att vara här.

Sedan började jag tänka igår, på hur det kommer bli att flytta till Norge nu.
Fick panik när jag insåg sanningen, tårar som sprängde ut och endast boyes ord verkade lugna ett stegrande hjärta.
Jag kommer sitta ensam i en lägenhet, hela tiden. Eller alternativt, med någon annan, som jag inte känner. Vet inte vad som kommer vara värst.
Hellre ensam tror jag, men jag får ju inte välja heller. Det är bara att ta det jag kommer över. Hittills ingen lycka, men mitt sökande fortgår. Om någon vet något så är det bara att lasta mig ett mail, carina.monten@horbrev....blabla
Men tanken på hur livet kommer se ut för mig framöver är verkligen, its a killer.
Depressionen attackerar en bara tanken flyger förbi, och om man då väljer att fokusera på den, vända, vrida, försöka se alla sanningar, så inser man att det kommer vara den värsta perioden i mitt liv. Jag vet hur det var att flytta till Falun, jag känner igen känslan, sorgen.
Men då ville jag iväg så mycket att det vägde över, nu har jag ingenting att drivas av. jag vill ingenting, jag vill inte ha någonting. jag.
Jag jobbar för ingenting.

Nej åt helvete.
paniken sliter i mina armar och fingrar så de spritter i galna mönster över tangentbordet nu, måste spänna dem så otroligt mycket för att förhindra dem ifrån att slå maniskt över datorn, bordet och migsjälv.
Om jag fortfarande hade kunnat sparka mig själv i huvudet så hade jag gjort det hela tiden.

Måste lugna mitt sargade hjärta, alla vet vi hur.
Fan vad jag är svag i dessa stunder.

PANIK
PANIC
CHAOS
CONFUSION
KILLER
CHAOS
PANIC
PAIN
VIOLENCE
CHAOS
ANXIETY
ANXIETY
DEPRESSION
HATE
CHAOS
PANIC


i helvete heller.

småstadfenomenet
bom, hon var hot
med silverlamerade ögonlock
solarie, silikon och läppar av botox
friskis och svettis har skapat en kropp
som satt varje snubbe på
bistron i chock

Fäbojäntan
kolla flexet hon har
skandalernas drottning i varje sportbar
fäbojäntan
hon tutar i sin lur och hon lockar varje karl

Hon är härdad och slipad
en vild sexy fox
kallblodigt brinner som scotch on the rocks
på förfest hon eldar
hon röker som smogg
med mussepigg karameller
och bag in a box

Fäbojäntan
kolla flexet hon har
skandalernas drottning i varje sportbar
fäbojäntan
hon tutar i sin lur och hon lockar varje kar

hon virvla i dansen
jag satsade stort
vi drog till hotellet och månen den log
på dubbel madrassen gick det som smort
sen fixa hon kjolen och taggade fort

Toxic Loving

Ja, nu har jag precis kommit tillbaka ifrån intervjun. Sitter och smeker msn somvanligt.
Det går dock lite sådär eftersom jag sitter utanför toaletten på golvet och snor nät av grannen.
haha, igår fick jag till det genom att sitta på huk med en arm på datorn och ett ben iväg åt vänster.
Jag hatar instabila uppkopplingar, men ja. ;)

Det gick väldigt bra iaf.

Har funderat massor under resan somvanligt. Det känns som om jag går mer och mer in i migsjälv.
Det var dock att få prata ur sig igår, höra vad någon annan tycker om det jag själv ständigt plågar tankarna med. hah.
Jag har redan tagit mina beslut, det finns liksom ingen ångerrätt på denna vara. Jag kan inte bara sluta nu. Och även om jag fan vill det mer än allt annat från och till så kan jag inte. Det som fanns är nu försvunnet. Frågan jag dock inte kan släppa är, gjorde jag rätt?
Men varför fråga när det inte går att ändra tidens gång.

Ingen idé att älta.

För första gången på så länge jag kan minnas tillbaka så längtar jag till Orsa.
Haha, borde jag verkligen flytta hit?
This place is poison to my soul
Men det är i och för sig orsa också, jag dör där borta, saktar ned. Slutar bry mig om allting.
Börjar se lika skabbig ut som jag känner mig.
Men detta blir nog bra när jag känner mig hemma, har eget internet, tvspelen här, och jobbar nästan hela dagarna. Det löser sig.
Förövrigt så tror jag att jag har en stående inbjudan till gbg som jag kan använda om helgen blir för lång.. eller?

Förövrigt så flyttar en liten fittpust jag känner till Karstad i helgen också, och hon har fan inget annat val än att ta emot mig med öppna armar, fast hon är nybögad och skit. <3


Nej, jag blev för ofokuserad för ångest nu. Kommer säkert mera.

Jag vill till Orsa.
JAG VILL KNARKAAAAaaaaAAA
ha ha ha...

True Norweigian Blach Mitrill

Jävla norge.

Sitter i Jessheim och väntar på att det skall bli läge att åka iväg med tåget.
Skall på intervju på hairport, hoppas verkligen att allting går bra.
Skulle vara så fint eftersom de har en salong i just jessheim också.

Hursom. Igår rullade vi in i landet i mesta möjliga black metal manéer.
Dimman låg tätare än vid lytzen och det blev sningelkörning delvis. men vi hade nog ganska
roligt i bilen i alla fall. Historiens musiklösaste bilfärd.

Det händer väldigt mycket i mitt huvud de här dagarna. Jag, har börjat vända och vrida på
alla aspekter av det jag för tillfället kallar för liv. Mina val på senaste tiden,
hur de har påverkat mig, och framförallt, vart jag är påväg.
Mattis sa igår, " I can never finish last, cause I have no goal", men jag orkar inte längre
leva så.
Jag vet vad jag vill, tanken på att denna plan utspelar sig över hela de kommande tio åren
ja, det är sådant man får räkna med. Det börjar faktiskt beröra mig mindre och mindre.
Jag menar, jag har lagt tjugo år på att trampa i samma fotspår förutom de fem första då jag'
liksom alla andra yngel var förbannat aktiv och inlärningsmottaglig.Tur är väl det,
i den här takten skulle jag aldrig lärt mig varken gå eller prata.
Ja, det är skitroligt att hitta på ord.
Så varför skulle det ens finnas en uns av tvekan i att spendera tio på att få det jag
verkligen vill.
Vad det är, ja så privat blir inte detta tyvärr. är du värd det så pratar jag väl med dig.

Nej nu skall jag kaosa iväg till pendeltåget här, Världens dyraste jävla pendel.
typ 120 kr för att åka enkel resa, försök med det i sthlm ni!
pyttsan.

jävla norge.

(skrivet i morse, publicerat nu av nätfels anledningar)

nu i tveksamhetens tid

Sitter i "nya" lägenheten, som jag hyr av mattis under mitt obehagliga dalabesök.
Det är skönt att vara ensam för första gången på flera år, men samtidigt väldigt obehagligt.
Röster smyger sig på mer än i vanliga fall och alla obehagliga ting verkar vilja besöka mig ikväll.

Lyssnar på Lisa Ekdahl och känner mig både extremt homosexuell och rastlös.
Konstigt att man kan känna sådan energi i benen samtidigt som det känns som om hela kroppen är på väg att flyta bort.
Gjorde ett försök och bytte till Janis istället, hennes stämma känns ända in i själen dagar som dessa. Men vad hjälper det när man bara konstant kommer till insikten att alla bra människor har gett upp och bara gått hem.

Så mycket förändringar på kort tid, det är ju bra. Bra att jag tog tag i allting på en och samma gång och verkligen tog det störtsta steget jag kunde ur den positionen jag befann mig i.
Men detta är ett steg tillbaka, ett steg som jag svurit för mig själv sedan jag lämnade detta att aldrig ta.
Men en vis vän och jag satt och konverserade, och jag kom faktiskt till insikten att man för att göra de största förändringarna först måste ta just ett steg tillbaka.

Ahh.
Jag har vänt på mina dygn också, så jag sover någon gång mellan 4-5 till klockan 1-2 på dagen. I morgon har jag beställt tidig hemväckning för att försöka åtgärda problemet, vi får se hur det kommer att fungera.
Skulle fan döda för att kunna somna nu istället för att sitta i denna extrema tristess.
Funderar på att ta en zutt men allt jag har är en rutten pipa som ser ut som något från en loppis och luktar svagt av bajs.
Ge snickar-carina massor av tools tack?
nej. Misstänkte väl det....

Det känns som om det finns så mycket att säga, men när mina händer hamnar på tangenterna så inser jag hur meningslösa ord är.
Visst har ord förändrat genom tiderna, men de är värdelösa utan personen som säger dem.
Och denhär personen är just nu mer förvirrad än bestämd, och tror inte på vad hon själv säger.

Hjälp, tredje person kan vara smittsamt, jävla hobbits som förgiftar mitt sinne.

Jag skrek,
Men du hörde aldrig riktigt vad jag sa
Jag såg in i dina ögon,
Men du såg nog aldrig riktigt vem jag var
Och jag sa:

Det här är hur jag är
Jag kommer alltid vara sån här
Så kom och ta mej eller låt bli
För sån här är jag, och det vill jag förbli

Vi slet
Vi slet men inte alls åt samma håll
Och jag skrek,
Jag hörde hur jag skrek att du har spelat ut din roll
Och jag sa:

Det här är hur jag är
Jag kommer alltid vara sån här
Så kom och ta mej eller låt bli
För sån här är jag, och det vill jag förbli


Sanningar kommer till en ibland i så många olika former. Det känns nästan omöjligt att upptäcka dem alla.

Nu fick jag en katt i knät som inte uppskattar att jag skriver så frenetiskt. så nu avslutar jag detta meningslösa dravel med att jag är så glad att jag har två underbara damer vid min sida som jag vet aldrig kommer lämna mig.
de första, de bästa.

mjaou.
Im the fucking catwoman.

craving for some female lovin'

Godmorgon.

Verkar på något vi har lyckats med att vrida mina dygn helt runt igen. Förstår inte varför.

Fan idag är en sådandär måndag, och även om jag kan ignorera det med vin, så förmodar jag att det blir ganska svårt att hitta någon annan som vill göra det. dilemma..

Måste ringa till mattias mamma också eftersom jag aldrig får något svar och jag faktiskt sitter och betalar för att inte vara här, men fortfarande får lov att vara det. Blir lite underlig.

Idag har jag mål att fylla. Jag skall flytta mina saker, lyckas hitta alla nycklar jag lyckats tappa bort sedan jag åkte upp hit som hör till mina föräldrar. Sedan skall jag försöka släpa min låsta cykel upp ifrån orsa, till .. hit. Gå in på trafikskolan och fixa nå tider, och förhoppningsvis få tag på Emma så jag kan klappa henne på magen och dricka massor av kaffe.

Standing at the bottom of the steps

and if i tilt my head a little I can look up her dress

and Im willing to bet she's move if she knew

so im'a tap her on the shoulder, Im gonna give her a clue.

But I aint gonna move cause this view is incredible.

Ja herrejävlar ja, hippedihop för hela slanten.

Helvete vad jag är lat. Vill bara gå och öppna vinflaskan i kylen och känna hur den bränner sönder min insida. haha.

Otorligt hur ont vissa små saker kan göra ibland. Som att den stora bilden bara lägger sig som ett töcken över dig, dämpar alla intryck. Medans detaljen, oh, den attackerar, stabbar dig som en shawshank i magen tjugo gånger på raken.

Och de sätter sig också, som om de blev fästa med hullingar under huden. man blir inte av med dem. Nej det är inte händelser som skadar en, det är de jävla detaljerna.

Måste göra något seriöst, men varje gång jag försöker så kryper sig paniken och rastlösheten på. Fan jag fick just panik bara jag funderade på att göra frukost. Någonting stämmer inte. Måste hursomhelst få iväg dedär jobbansökningarna idag, annars är det lika bra jag ger upp hela skiten.

Snart kommer min moder anlända ifrån arbetet. Stirra bittert på mig, fråga om jag gjort något och sedan försöka ignorera det faktum att jag är kvar i huset.

Fan vad svårt det kan vara ibland, att göra de lättaste saker. Som att glömma bort till exempel. Även om man vet att något har varit skadligt för en, så är det så jävla svårt att glömma. Fruktansvärt frustrerande, som om man skulle gå runt med en sten i skon i flera månader och vägra plocka ur skiten. Eller helt enkelt bara vara helt okapabel till att göra det.

Fan vad jag spårar ur, det är för tidigt på morgonen för detta.

Igår vinglade jag hem genom Orsas gator och kände mig endå ganska nöjd över att ingenting har förändrats här. Allting är precis som förr.

Fast det är ju det som just får mig att vilja skjuta skallen av mig när jag är här också. Men jag tror egentligen itne det är förändringen jag är ute efter, jag hatar förändring. Jag önskar bara att det hade varit annorlunda hela tiden. Så skulle det aldrig behöva ändras.

Nej. Jag signar av. Ska försöka uppbåda all kraft och söka jobb.

_______________________________

Restless.

I need to tie my legs down

I need to tie my brain down

keep floating away

to theese places of anxiety

trying to agonise me

trying to kill me.

so fucking restless.

please tie my brain down

take it down to the earth

need to feel the core again

so god damn restless

MAHHHHHH.

sunday bloody drunk sunday

I want to be a hippie and i want to get stoned.
ba-bapbap-baba-bap-bap

Iv had better days. But thats nothing a bunch of different drugs can change.

First note of sin.

Tillslut så blev det en blogg ändå.

Varje dag när jag vaknar så går jag upp och tar mina mediciner.

Sedan ställer jag mig framför spegeln och stirrar tomt på min egen nakenhet. Inte för att plåga migsjälv, inte för att jag hatar mitt utseende. Utan för att jag behöver några minuter efter mitt uppvaknande för att inse att jag inte lever i den världen som kontrollerar mina drömmar. Att jag är tillbaka i verkligheten igen och att det är detta som är verkligheten.

Och snälla. Kan ni inte bara låta mig vara ifred nu. Allt detta tjat om min slampighet grundar sig alltid i att ni önskar att jag vore det så att ni vidriga jävlar fick knulla någon jävla gång.

Har ni historier om mig kan ni väl berätta de för mig först, för jag borde snart börja samla på skiten och släppa ut världens roligaste och längsta ficiton bok.

Jag är så extremt trött och inlåst. Jag vill bara slänga mig ut och andas.

Jag lämnade hela mitt liv. Allting jag hade är borta. Jag står åter helt jävla tomhänt. Och det kändes befriande till en början, men nu verkar friheten ha fastnat i min hals och försöker kväva mig hela tiden.

Jag försöker prata med människor men vill bara döda. Jag försöker att älska men jag sviker bara, jag försöker vara en vän, men jag kräks hela tiden inombords.

Nej jag är ett kräk, och missförstå inte, jag älskar det. Men sluta ge er in på detta. Ni klarar ju inte av det. I'll eat you up like fucking candy.

Min kropp värker, behöver fixa någonting emot smärtan. Helvetiska sjukdom som förbannar moig med sin existens. Men jag övervinner det igen, inte ens chans att den skall få ta mig nu.

Men en paus ifrån smärtan vore underbar, och jag är ju i Orsa av alla ställen så det borde ju inte vara en omöjlighet tycker man.. ha ha ha.

Nej denna misär börjar bli smått fånig. Jag får kontemplera över något mera intressant någon annan gång. detta var blott min inledning.

monologernas timma är kommen.

Jag försöker, jag brottas, jag slåss, jag skär, jag äter, jag dödar.

Men helvete vad jag är hungrig hela tiden.