att svara

anonymt är jävligt gay.

Men jag funderar faktiskt inte över huruvida jag blir "ensam" eller med sällskap, de föreningarna du pratar om är inte förevigt, antingen via val eller döden kommer vi alla skiljas. Den enda du i slutänden kommer att ha och stå till svars för är dig själv.
Så istället för att fundera över om dina val och åsikter kommer skrämma bort andra så borde kanske tid och tanke istället ägnas åt att rannsaka jaget och finna en person inom sig själv som man trivs med.
Kärlek kommer förövrigt i många former, och att se det som du här beskriver det, i en människa man älskar och har roligt med. Så är det väldigt tunt.
Men jag förnekar inte att känslan är upplyftande, förtrollande och ibland helt jävla underbar. Men den är definitivt inte allt. Och skall jag vara riktigt cynisk (vilket jag måste eftersom det är jag) handlar ju kärlek på det viset mellan två människor faktiskt bara om endorfiner och kemi.