Patetiska jävla hordag.

I veckor har jag tänkt mer och mer på dig igen. Eskalerade idag och sluta med att slunga mig ned i fosterställning och tillbaka på ruta jävla ett igen.
Blir så förbannad på migsjälv. Jag är så trött på att vara denhär patetiska svaga individen som detta har gjort mig till. Ja jag var än mer patetisk innan, men nu när jag inser det så känns det så mycket mer. Varför var jag blind så länge?
Och jag har varit så fokuserad på att mitt karma skall vända för att jag inte längre gör någon illa. Jag hjälper dem som står mig nära och försöker visa min kärlek på bästa vis.
Men karma kan inte ge mig det jag vill ha. Karma kan förbättras men det kan inte göras om.
Så förlåt, de som blir besvikna på mig för att jag visar mig såhär svag. För jag vet att de flesta som står mig nära suckar och gör besvikna tillvridna miner när ni läser detta.
Men tro mig, jag vill inte vara här. Jag vill inte vara denhär personen.
Men jag har börjat inse mer och mer att det inte finns någon mening med att spela stark på länge ännu, för det är just det. Bara ett spel. Och jag är trött på det eviga spelet.

I övrigt har jag städat, både lägenheten och migsjälv hela dagen. Och kollat på dåliga romantiska komedier som i slutändan bara visar sig hålla metaforer emot mig och dunka ned mig ännu mera.
Heja svenska tv3 för erat stöd i suicidalkampen.... horor.


I övrigt. inget kaffe och inga cigaretter mera. Men vad hjälper det när man har tio kilo extra och en sur doft i skorna.

skikkligt ley på livet. or something.