drit-snakk

Jag förstår inte mitt val av adress när jag skapade denhär bloggen.
Tanken var att det skulle symbolisera att kasta sig ut med huvudet före utan att veta vadfan man höll på med, men istället låter det som om jag skulle ha flytt ifrån någonting och på något sätt blivit fri nu.
Det var inte så jag menade. För tro mig, jag är allt annat än fri nu. Jag avskyr dessa dagliga utmaningar och ständiga kalla tråkiga vardag. Allting är så innehållslöst utan kärleken och värmen.
Och individen. Den individen.

Dagarna blir mörkare och mörkare. Så jag spenderar i princip alla mina ljustimmar på arbetet oavsett vilket skift jag än jobbar. Förövrigt är dagarna bara gråa ändå så det kunde lika väl varit mörkt jämt istället. Lite som en metafor för livet. It's a bless to be one of the blind, and not the one eyed man.
Fast jag hade nog valt synen oavsett när jag tänker på det. Fan också.

Det är dålig brittpop or something på nrk på tvn i bakgrunden och jag vill ha mitt liv tillbaka. Känns som om jag alltid sitter och säger, hurfan hamnade jag här!?
Och alltid avslutar med att jag vet att det är mina val och handlingar som gjort att jag hamnat där jag är.
Det är något jag saknar i människor faktiskt.
Börja ta ansvar för era handlingar. Sluta skylla era misstag och besvikelser i livet på andra människor. Ja visst, kanske har människor på ett eller annat sätt medverkat eller spelat in på dina handlingar och liknande. Men det är i slutänden dina val du måste stå till svars för. Det måhända att det suger på många sätt och vis och att det i många gånger är saker som svider egot något fruktansvärt, och kanske är det till och med en känsla av skam över handlingen. Men den är fortfarande din.
Biatch.