zigenare

Spottar ut mig mängder av mirakulöst dåligt formulerade ting om dagen..
meningslöst egentligen.



The smell of you skin
wakes me from my nightmare
brings me into another one

blue eyes behind my closed lids
snakeeyes behind yours

known theres nowhere to run now
you can see straight through my soul

I can see thoose eyes change
from smooth brown to piercing green

Feel your power taking over
from the depth of my soul comes a childish scream

snake eyes both green and brown
allseeing but still so blind

torture me with the pleasure you cause
capture me with the silence of your heart

when i want to escape the brown lures me in
with its fear, with its calm and a smooth kiss on my chin

But my fluttering eyes and the studder in my voice
wakes the green in your soul and the demons in control

Your heart start beating gipsy blood
ancient voices sings in your soul

same nonchalante behavior
so childish but still so cold

snakeyes both green and brown
allseeing but still so blind

will i ever be able to leave your relm?
this castle of northern shame

Just a man in doubt and flesh
but still a warrior, a god and nothing less

snakeeyes both green and brown
allseeing but still so blind

måndagsångesten

måndagar, kan det verkligen bli värre?
Efter en allt för förvirrad helg med tonårsfylle beteende värre än jag någonsin skulle kunnat föreställa mig att jag kunde prestera, så känns livet otroligt grått.
Hjälper inte heller att det ligger en dimma över hela norge som verkar varit här i över en vecka nu. Har aldrig ens sett denna typen av väder förr. Blackmetal skivomslagen blev plötsligt (trots att dem är sjukt okreativa) mycket mera realistiska.

På lördag åker jag till dalarna en sväng, och det skall väl gå bra även om blotta tanken på bilfärden får mig att vilja skjuta migsjälv av ångestattacker. ha ha...

btw
FAN jobbigt med flashbacks.
Jag säger så sjukt mycket dumma grejer på fyllan, saker jag inte ens menar. haha så värdelöst. hoppas någon mår bättre av det.

failing

En känsla ikväll. Ett sug som jag inte känt på så många år har kommit över mig. Den ropar rentav på mig medan luften blir kyligare av timmarna som går.
Var så länge sedan jag lärde mig att hantera denhär frenetiska tanken att jag tappat rutinen. Slog mig att jag känner mig nästan lika svag, meningslös inför den nu som första gångerna. Så många år har gått, hur kan dessa maskar av tvångsmässig lust fortfarande leva inom mig? Kan jag förinta dem på något sätt?

Och varför nu, varför kommer den känslan tillbaka just nu.

Försvarslös som ett barn.
Så långt från inlåsta lådor, trygga telefonsamtal och välkända instutitioner som man bara kan bli.
Kanske har flykten äntligen kommit ikapp mig, kankse är det här den patetiska sanningen om vem jag fortfarande är, fast jag jobbat och sprungit så många mil för att bli någon annan.

spirits are mocking me

allt för kärleken, det enda som är vackert i livet. Vackert och ohyggligt på samma gång.

pathetic sundays

thousand days since last entry, so why not start with some, "oh it this feels just like the other ten times iv moved in to a new apartment and is left alone the first night" rambeling

Diving into it again
plunging in to the deep dark water
to the unknown that is yet so familiar

frightened by the insight that this is it
that living in the flesh will allways feel like this
the lonliness is sometimes so overwhelming

even though company often bothers me
almost tortures me
makes my skin itch and my legs feel oh so restless
the feeling of nothing
the sound of silence
is allways a million times worse

i ask theese questions and my voice bounces of the walls
the echo hits me in the face
baring no answers but the hollow truth that im an still alone

my breaths sound like whispering children
the television is allways a little bit to quiet.

the phone rings and i yearn to hear another voice
but my arm is paralysed, my voice mute
and the signal eventually dies
fearing the outcome of any conversation before it even starts

to much of an effort i think,
i might even be saying it out loud
who knows when no one is listening

oh sunday, bloody sunday.

the obsolete

Regrets never grow old i allways said
but time weakens the memory
replacements gets replaced by future
by stronger bonds, new goals, new dreams
So maby what my mother used to sing
about water under the bridge, wasnt as preaching as it used to sound
maby time eventually ereases everything from a human mind
I allways thought that only the blood coagulating would end the spiral

But in that case,if the human mind acctually devors itself
then does the soulsearching, the gnosis even matter?
Can really a certain knowledge and understanding follow us to the end
if the rest is so easily forgotten?
and how does our soul even know what to repress and what to retain?

When we are trapped in such a shallow wessel
is the mind and soul really able to comprehend what is valuable?

Isnt it only the knowledge and the ability that is in us from birth
that can acctually stay with us after the end of human time?

This seems more realistic to me.
And maby that also comes from the things i see in people
The drained consciousness of almost everyone around me
I dont just mean the averege thoughtless man
But even searchers, intelligent and understanding people
that at first glance seem to be more then empty
almost allways in a penetraiting light reveals a true empty content

sometimes i wish i had a mentor to discuss with
a person with a understanding above mine and a soul that contains something.
maby then this guttertalk would end.

its late, im tired.

mm. igen, verkligen

hejhej..

norge är. lika roligt somvanligt.

har försökt skriva lite texter men det går inte.

ha försökt komma över saker men det går inte.

har försökt göra fred med fiender men det går inte.

har försökt ordna upp allt det jag förstört men det går inte.

har försökt berätta sanningen oavsett allt, men ingen lyssnar.


Livet är konstigt.
När du gör fel går allting så enkelt, alltid din väg.
Men misstagen du gör går aldrig någonsin att korrigera, och det är fruktansvärt tungt att man trots det aldrig kan sluta försöka, eller tänka på att desperat försöka göra det.




"if only there was weedcontrol, to make sure you dont loose your smoke when going on trips"

att citera sigsjälv äger.

lågvattenmärken(mörker)

När man vaknar av sig själv klockan nio på morgonen efter att knappt sovit och mest fällt en massa tårar under natten och måste torka kattspya från en långhårig matta, ja då känner man sig verkligen i toppform.

Äter en bit bergene melk (norges "naturliga mjölkchocklad, som iofs gör dig lika tjock endå men på ett sundare sätt antar jag) Den är god hursomhelst och jag hoppas lite på detdär med att choklad skall hjälpa humöret.

Fortsatt sitter jag i norge. Fortsatt är lghten i totalt kaos. Forsatt så faller allt mitt hår av mig, och det har gått så långt nu att jag inte känner igen mig själv i spegeln längre. Bara några enstaka tuffsar and thats it.

I morgon kommer min så kallade familj hit. De skall bo här tills tisdag och då skall vi alla åka till Sverige tillsammans. Och jag måste säga att jag uppskattar väl sällskapet lite, och speciellt under vägen hem i bilen.
Men nu kan jag inre gå ut och så måste jag storstäda här i morgon efter jobbet..
Det gillar vi inte.


Usch jag vill sova igen, inte vara vaken förrens jag får åka hem. Stoppa min 20 kg för tunga kropp i dvala i någon mörk avgrund och vänta på dommen.
Jag vet ju trots allt att semestern tar slut, och då måste jag återvända hit.
Och jag vill faktiskt inte det. Jag hatar faktiskt norge. Ja menar, jag ser tom fram emot att åka till orsa för första gången någonsin, bara för att till och med det är bättre än detta här.
Måste vara någon form av patetiskt lågvattenmärke även för mig.

Jaja, dags att klä sig och börja om charaden ännu en gång.

auf.